Segt

När räcker det med virus?! Dagarna är lätträknade här hemma som friska, sedan inskolningen på dagis i höstas. Börjar bli otroligt segt att det aldrig får vara bra, så korta pauser som man inte hinner hämta nya krafter :-(

Vi snorar och hostar på här hemma, ta i tar men Mileon är på bättringsvägen och varit på dagis i veckan. Pappan har också jobbat men gick hem idag från jobbet. Jag har jobbat jag med sen i Tisdags men de flesta på jobbet tycker jag ska sjuka mig igen. Men nu är jag trött på virus och biter ihop. Börjar bli riktigt löjligt detta när det inte finns nån ände på sjukstugan... Sedan har vi mer eller mindre KRIS på jobbet och chefen är på möten hela veckan och kommer åter nästa - förmodligen med tråkiga besked om beodrad övertid.

Känns som man skriver om samma saker jämt här! Önskar jag hade trevligare ting att dela med mig av.. Mileon är en hejare på att peka ut alla brandsläckare, var vi än är. Han har läst mycket om Halvan som brandman, så han har koll! Ikeabesöket häromdagen var festligt, många brandsläckare där ;-)

Trots och repeat

Att lilleman kommit in i någon trotsfas är ju inget nytt under solen här hemma, det är väldigt många scenarion där han ska sätta sig på tvären och det är nej, nej och.... nej.  Vi blir osams och även Mileon blir riktigt arg, han har numer börjat även att gapa tillbaka - när han inser att det inte går att få som man vill så blänger han argt på en och skriker högt. Nog för vi höjer rösten för att markera, men gapar gör vi inte. Tålamodet tryter dagligen och ibland funderar man vart man kan reklamera det där odjuret, men det tar man såklart tillbaka fort när han blir sådär härligt gosig och snäll igen.

Och detta prat! Han tjattrar ju nästan all vaken tid! Och har han inget o prata om så härmar han oss likt papegoja. Annars är ju en annan version att gå på repeat, "månen lyser där, månen lyser där, månen lyser där, månen lyser där, månen lyser där......." Här spelar det ingen roll om man bekräftar eller inte.. Det går på nerverna stundtals.

Vi har ju haft sjukstuga och är väl fortfarande rassliga, man kan verkligen spy galla över hur urtrist det är att snora, hosta, frossa, svettas... har inte vi haft vårat nu? Och så läser man om "vabruari", känns ju otroligt peppande att vi har årets sjukaste månad framför oss med i statistik synpunkt.

Något som var skönt idag var att vi baxade oss ut, kylan har ju kramat ett hårt grepp här och orken lika med noll. Men idag var det humana grader så vi tog oss ut en stund, skönt att få komma ut lite även om vi inte gjorde mycket.

Glad ändå

Pojken har haft hög feber sen tisdagen, men hållt gott humör ändå. Inatt höll hostan han vaken så han och jag sällskapade i hans säng flertal gånger under natten. Familjen klev upp efter 10, alla lika eländigt krassliga.. Tröttsamt att det ena avlöser det andra jämt, har inte direkt fått vila sedan jag kom hem från sjukhuset och det märks på kropp o humör.

Men någon som håller minen är lilleman! Han är just nu mycket nöjd över att måla vattenfärger tillsammans med lillmoster.

Bloody tuesday

Tittar man ner i toalettstolen så kan man tro jag har en rejäl mensstruation.. men nej, jag är inte ens i närheten av att ha mens just nu. Opererade urinblåsan igår. Blod, smärta, orklös, svett, tårar och många fula ramsor har uppstått. Man känner sig som en urvriden trasa och askgrå i ansiktet, narkosläkaren trodde inte ens på mig att jag faktiskt sluppit illamåendet från narkosen denna gången av anblicken av sin patient - men där är väl det enda som funkat som det ska.

Blöder som sagt mycket och blodet koagulerar och fastnar på vägen ut. Smärtsamt, får flashbacks då jag blödde mycket efter samma operation men även fick en infektion på kuppen. Då blev det totalstopp i maskineriet, får ångest av att tänka tillbaka hur förloppet var. In på akuten och fick mängder av morfinsprutor men icke.. som en patient med udda sjukdom skickade dem mig vidare till större sjukhus mitt i natten, hög som ett hus. Där fick dem droga mig rejält och sätta största katetern dem hade. Dem spolade och spolade, dock kom det knappt ut ur katetern heller då det tog stopp även i den. De fick med hjälp av stora tomma sprutor suga ut koagulation ur min sargade urinblåsa, proceduren fick upprepas 2-3ggr i timmen första dygnet. Sprutor och dropp med vätska och smärtstillande konstant i flöde, själv låg man däckad mellan stoppen och har svaga minnesbilder av dödsångest. Förlorade enormt mycket blod och hamnade på AVA en sväng. Låg inne i en vecka innan problemen rättat till sig. Sjukskriven tre veckor därefter, var så matt och yrslig.

Så det väcker jobbiga minnen när man blöder från urinblåsan, får känslor av panik som kommer smygandes när koagulerat stoppar upp. Dock släpper det men det gör ont och man måste slappna av rejält. Inte det lättaste..

Mille är så omtänksam mot sin mamma, har fått många klappar och pussar idag <3 Han förstår att jag har ont i magtrakten och att mitt plåster på underarmen måste vara kvar. Han är annars noga med att vi inte har plåster på oss längre än nödvändigt i detta hushåll ;-)
Han har dock fått feber igen från att varit fri o några dagar, skrällhostan åter. Så natten har inte varit särskilt utvilande och lillpojken har hållt låda i skrivande stund men verkar somnat om. Mycket yrande och uppvak av hostan. Älskade skrotas!

Sjukling

Igår kom en febervarm kille hem från dagis, pedagogerna hade inte märkt av det utan han hade hållit låda i vanlig ordning om än lite lugnare tempo. Och inte nog med det så hade det tydligen slarvats med blöjbytena den dagen då han gick enormt hjulbent och var besvärad. Av med blöjan och aj aj aj, lilla rumpan och pungen superröd. Hysteriskt ledsen kille när mamman försökte dutta försiktigt med supersalvan Inotyol.. :-(

Han fick luftas i soffan tills läggdags, han orkade inte med någonting mer så det blev så. Försökte påminna honom med att säga till om han blev kiss eller bajsnödig, det kom en liten olycka men nästa gång det var dags så sa han till - men han vägrade pottan, satt på han byxblöja så gjorde han sitt behov där i. Ja, intresserad av pottan är han då rakt inte och så får det väl vara - det kommer när det kommer!

Han somnade tidigt och vaknade mitt i natten, fick i honom lite Ipren och sen sov han med lite feberyra från och till ända till 10 på morgonen. Det är verkligen längesen han sov så länge! En annan satt mest och väntade på ljud och gick in flera gånger på morgonkvisten då jag hört ljud - men han snarkade hårt alla gångerna, så han måste yrat då.

Dagen har varit lugn, aptiten är dålig. Mycket film o tv har det blivit. Nu sover klimpen igen. Jag har fixat ihop lite fruktsallad, kanske det slinker ner till mellanmål senare.

Lekstund

Moster plockar fram flextracks och leker med lilleman. Väldigt intressant med byggen av bilbanor!

Bokmal? :-)

Böckerna läser han oftast själv, det är sällan numer han vill att vi ska läsa för honom utan föredrar att "läsa" själv. Dock förvånande att han kommer ihåg så mycket och mantrar på vad som sker i boken.

Jag är mest butter att vi inte plöjer igenom alla fina böcker han fått i julklapp, ja - ingen högläsning.Men det kommer väl igen framöver, vi hade en period med mycket läsning förut så det är väl en paus nu. Älskar böcker och tycker det är roligt att sonen verkar uppskatta dem med.

En go prick

Mileon har verkligen kommit in i en fas av trots, speciellt när det gäller mot mig. Pappan har han börjat så smått sätta sig på tvären och ska göra allt och lite till för att vara tvärtemot. Han får sin beskärda del av kakan framöver han med.

Jag har extremt dåligt tålamod och kort stubin, så det är en jobbig fas för oss båda. Jag måste bli bättre på att hantera trotsen, att blunda för vissa saker och ta itu med andra utan att bli fly förbannad. Hur kan ens barn reta upp en så?!
Nåväl, det är för en period och det går sällan en dag utan incidenter vad de gäller trotsen. Så det är stundtals påfrestande när man inte få någon paus i det hela. Men... nu ska jag även ta i trä, idag har det varit väldigt lugnt! Jag hämtade en glad kille på dagis som faktiskt hade öronen på, och även fortsatt i samma stil även hemma. Underbart!

Vi har städat lite här hemma, lekt och lagat/ätit mat. Nu ska vi strax ta oss en dusch/bad och lilleman ska leka kaffekokare. Han älskar att blåsa bubblor med sugrör i vatten, något han nyligen kommit på att man kan göra. Inget vi visat honom utan han satt med sugrör och en förpackning mjölk man får med i happy meal - så istället för att suga i sig mjölk, blåste han luft. Det bubblade mjölkbubblor ur förpackningen, han tjöt av skratt och höll på länge. Är ju synd man ska lära dem bordsvett med ;-) Men han får fortsätta bubbla i badet, där är det fritt fram för sådana bus :-D

Denna veckan ses inte jag och maken knappt, någon minut innan jag slocknar för natten då han kommer hem sent, och jag ska upp i ottan. Så Mileon är hemma på förmiddagen med pappan och lämnas på dagis någon timme då han börjar jobba eftermiddagspasset. Sedan hämtar jag lilleman efter jobbet. Idag var M dit och vände bara ungefär. Är rätt trött i kroppen, jag är mest förvirrad på jobbet och vet knappt vad jag pysslar med. Känns sådär faktiskt. Svårt att fokusera mig.

Pain

Ännu inte jobbat något, smärtan är hemsk och så varit sen nyår. Skruttig värre här, ligger och är rusig av tablett - känslan är äcklig, men det onda sliter så och det är frist att slippa smärta om än bara för nån timme.. Hoppas det bara är en snabb dipp. Gillar inte läget alls!
Har inte varit utomhus på fyra dagar, vill ha tillbaka energi..

Mileon har ett långt rivsår rätt över kinden, det var en olyckshändelse där katten blev överrumplad när han landade på lektunneln - där Mileon låg och lurade. Ritsch så rivstartade katten iväg och ett illvrål körde igång. Lille vännen!! Nu får vi se hur pass ärret blir, det gör ont i hjärtat och se det läkande röda revan i hans ansiktet. Vi försöker avleda när han ska dit o peta på skorpan. Kan tro det klias på honom.

Dubbel smärta, fysisk såsom psykisk. Aouch! Aouch!

Ekomamma

Jag har försökt på alla vis vid flertal gånger att kommentera hos dig men jag går bet och din blogg vill jag ska ska wp konto för att kommentera. Är jag tvingad till det för att skriva till dig eller är det något fel?  Vet inte hur jag skulle kontakta dig på nå annat vis så jag kör bloggostyle och hoppas du läser detta. Ignorerar dig icke, vet inte hur länge jag försökt skriva kommentarer. Nu fick jag nog på trilskandes!