I arkivet

Lilla grodan ♡

Sjukstuga

Söndag börjar jag känna mig krasslig på kvällen. Sen kommer febern och frossan. Dags igen! Sov oroligt och kravlar mig upp på morgonen för att få iväg sonen till dagis. Hem för att sova och kurera mig. Slumrar till och vaknar strax därpå av telefon. Dagis. Mileon har kräkts.

Jag grät i bilen till dagis. Ögonen värkte och kroppen slets i bitar. Men det var bara att göra det. Hem får jag en kille som är ovanligt pigg. Själv är jag slaktad då all min energi gick åt att hämta hem honom. Tack och lov kräktes det inget mer och han var mer än nöjd att sitta i soffan med surfplattan tills pappan kom hem. Jag själv minns inte så mycket.

Pappan fick sen vabba för M de dygn som ska gå efter sista symptom. Igår onsdagkväll så däckade M i feber istället. Hans energinivå sjönk såklart drastiskt så vi bestämde att jag skulle rodda hemma själv trots min flunsa. Idag torsdag så har han feber fortfarande men jag begriper inte hur barn kan vara så aktiva trots sjukdom?? Han flänger stundtals runt som ett skållat troll..

Jag ligger i soffan och försöker härda ut. Så less på sjukdomar. Och så envist utdraget. Det tär på kroppen att ha feber så länge.

Så. Sjukstuga här. Tycker vi stänger den imorgon!

Klirr klirr

Fick tummen ur igår och började plocka fram ytterplagg som ska säljas. I den här farten så känns det nästan meningslöst att spara till eventuellt syskon. Så ut med kläder i klädgrupper för diverse märken. Tjopp tjopp så ökar högen stadigt med packade paket som ska skickas till nya ägare och lite klirr i kassan.

Har massor av kläder med och måste kika när den stora klädbytardagen går av stapeln. Sist blev det ett par tusingar där. Resten skänktes bort till bättre behövande. Och nu är det dags igen känns det som!

Förstår inte varför man säljer av allt eftersom.. men nää! Blir ju jätteprojekt. Har även fjolårets vinterkläder och skor med. Inte säsong för det. Men ungen har ju tre uppsättningar så det blir väl en del overallförsäljning till senhösten när även årets overaller plus jackor ska iväg med. Jisses..

Inte det då!

Ja det varade en kortis. Nu blir det massa olyckor på dagis och hemma. Jag blir så frustrerad då jag inte vet hur jag ska underlätta för honom att fatta galoppen. Det är svårt när han inte vill ge det tiden och inte särskilt intresserad... men i den här farten blir han ju aldrig blöjfri. Han struntar helt att han är den enda med blöja. En bekväm herre detta.. så därför tog vi tjuren vid hornen och skippar blöjor dagtid även om han själv hellre har blöjor.

Frustration AB.

Mutor fungerar sådär. Belöningssystem njae.

Vet snart inte vad man ska göra. Jag hoppas det vänder. Vi biter ihop och låter tvättmaskinen tokjobba.

Första dagen

Mileon hade äntligen sin första torra dag på dagis!  Wohoo och det måste vi fira här hemma med efterätt en helt vanlig vardag.

Det har ju gått trögt med att få bort blöjan. Men han fick ett ryck och var duktig hemma så tänkte att nu kör vi utan även på dagis. På dagis går det lite si och så men idag äntligen var det ingen olycka. Hurra!! :-)
Hoppas vi är på rätt väg nu. Förhoppningen är att bara ta med nattblöjor på vår resa. (Han är oftast torr men vi kör med ett tag till. En sak i taget)

Off

Hela veckan har det varit svajigt med hälsan. Halsont och huvudvärk främst och en trötthet från den undre världen. Hade hoppats att en lugn helg skulle göra susen men det har bara triggats upp än mer. Febervärk och än mer skallebank.. Däckade 19.30 på fredagskvällen. Lördagskvällen låg jag och småfrossade. Idag söndag lunch ligger jag i soffan och undrar när huvudvärken ska ge sig :-(

Maken står och steker pannkakor och Mileon bygger med lego vid soffbordet. Jag slösurfar och hamnar på bloggar som handlar om människor som förnöjer sig på härliga varma platser. Suger åt mig tips och får nästan känslan att jag själv är där på samma plats. Nåt måste man ju roa med sig i det skick man är.

I arkivet

Var det inte igår jag fotade honom? #tidengårförfort

1 down 2 left

Sprutan gick betydligt bättre än fotograferingen. Dock var sköterskan supersnabb med sprutan, vi hann knappt sitta ned på britsen innan hon stack honom. Han ryggade undan såklart så hon fick sticka på nytt...

Men det gick bra ändå. Han jämrade sig 'det sticker,  det sticker'. Gick över så fort sprutan var klar. Var jättestolt över honom. Tror han var rätt mallig själv!

Nu är det 'bara' två sprutor kvar.

Passfotografering

KÄRA NÅN!! Nyss hemkommen från Polisen där vi skulle ordna pass till pappan och Mileon. Först ut blev Mileon och pappersarbetet var ju snabbt och enkelt åtgärdat. Men sen förväntades vår 4 åring sitta stilla på en pall framför kameran,  inte göra grimaser och titta in i kameran. Det gick sådär på alla  tre punkter. (Det är här jag kommer in och rullar med ögonen av frustration... milt sagt)

Stackars handläggaren fick kämpa om och om igen med att ta nytt kort.

Mileon var inte medgörlig alls!

Till sist blev det ett kort som blev godkänt (men ni kan tänka er hur det såg ut!!) och Mileon blir gråtfärdig då han själv tyckte bilden såg hemsk ut.

Herreminjissesnamn.............

....och om ett par timmar ska jag och Mileon åka iväg för att han ska få ta första Twinrix sprutan.

Yeeeeey!! (Eh..?)