Utflykt till havet

Idag blev det en tur ut till Brämsand, intill Rullsand. Mysig strand, långgrunt och mjuk sand man gärna gosar ner fötterna i. Mileon trivdes, han badade fötterna och fick hjälp med att bygga sandslott med vattenvall. Hade inte riktigt tid att fika eller sitta still, vi hade verkligen sand överallt till slut :-)
Men mysigt hade vi iallafall och vädret var toppen även om det var stundtals molnigt. Det var inte direkt trångt på stranden, var väl vädret (som dock var finemang vid kusten) och sedan att många väljer fredagsmys hemma? Annars är det ofta välbesökt ställe.

Vi blev bjudna på god mat också hos moster kakan o Marco. Mumms! Mileon var dock världens vilddjur och var inne i minst tredje andningen. Say no more ;-)

Mileon har verkligen saknat sin moster, var härligt att se dem tillsammans. Han förkunnade också vid matbordet 'Mileon älskar Nathalie'. Det är ett fint betyg! Älskade unge!

Nöööjd med dagen, Mileon blev även på förmiddagen klippt på salongen - ingen maskin! Nåja, han ser rätt välvårdad nu ;-)
Sedan hämtade vi hem ett skåp jag ska ha som projekt, det ska senare in i Ms rum.

Sjukling

Dagis ringde maken igår att Mileon hade hög feber, så maken åkte och hämtade hem honom. Vi byttes av när jag kom hem från jobbet då maken jobbade eftermiddag. Det är ett gissel när det är något, inställda tåg, sjukdom... jag är ju så långt bort och tar oftast 1-3 timmar innan jag kan komma på plats, något som börjar irritera mig rejält. Då ska man också förlita sig på tågtrafiken att den fungerar, vilket den sällan gör under sommartid.

Så idag är det vab, imorgon har jag semesterdag så får se hur det blir då. Jag får då aldrig ta ut mina semesterdagar, de få dagar jag planerat och lagt under våren/försommaren har omvandlats till vab eller sjukdom. Lyckas pricka in dem...

Det är fortfarande tyst från övervåningen, det är verkligen ett tecken på att han är sjuk. Annars sover han inte så här "länge". När en annan tycker 8.00 är sovmorgon så kanske det ger ett hum på läget ;-)

Dagen vi glömmer

Usch o fy för denna dag, allt har gått fel hela dagen.. Var gråtfärdig redan efter halva men det var inte slut på elände då inte!

- Mileon höll låda redan vid 03, 03.30, 04 och sedan var han vaken.
- Döden död när det var dags att kliva upp.
- Glömmer av att beställa nytt pendlarkort, får rusa in och stressfixa när jag egentligen skulle vara i bilen på väg till station.
- Grus mellan bromsskivorna, kör stressiga raggarsvängar förbi huset för att bli av med stenarna och oljudet. Nu.. väldigt sen!!
- Får kramp precis innan tåget stannar i Falun, smärtan är hemsk men det var bara att linka mot jobbet då toaletterna på station just nu är ur bruk..
- Många konversationer att avverka under dagen, alla utom ett samtal var påfrestande för psyket.
- Snubblar och rasar i golvet, byxorna går sönder. Hmpf!
- Klämmer sista skvätten hudkräm ur favvotuben.
- En vattenkran på toaletten är deffekt och sprutar ner hela linnet.
- Tåget hem inställt, får lösa dagishämtning då det är min vecka.
- Stinker svett i tågkupen.

Burr... vi glömmer denna dag och går vidare!

Juni redan!

Livet går i hundratio, eller mer? I vanlig hinner man nätt o jämnt stanna upp och njuta - men försöker så gott jag kan. Hejda sig en aning, betrakta min son som blivit så stor på så kort tid. Han konverserar jättebra och sitter ofta och leker själv i någon lek med gubbar, bilar, djur eller vad det nu kan vara han hittat på för denna gången. Just nu i en fas där mycket är "dumma" - dumma mamma, dumma pappa, dumma ting...
Trotsen fortsätter, det går upp och ner - tur det kommer lugnare dagar så man står ut mitt i stormen. Man är ju inte ensam om detta, men det känns så fruktansvärt hopplöst och ack så frustrerande när det duggar tätt. Även om man undviker vissa duster, låtsas ignorera och ta det som verkligen känns viktigt att "strida" om så känns det som man inte gör annat än att styra sonen i rätt riktning.

Semestertider nalkas, jag räknar verkligen ner nu. Är grymt trött på jobbet just nu efter en tuff period, och man hinner nätt o jämt få en lugn tid innan semestrar kör igång för kollegor och vi får jobba dubbelt. Sköta sitt och även jobba för de som har semester. Här vart det både bortfall med semesterlediga och sjuka. Stressigt och tungt. Det är bara att bita ihop och blicka framåt, några veckor till!

Mileon blir hemma då hans dagis har semesterstängt, det finns barntillsyn på annan förskola men med okänd personal. Det känns inte alls bra men vi har löst det här hemma. Visserligen tycker jag alla pedagoger är värda semestern, men detta systemet tyckte jag var helt värdelöst. Lider med de som inte kan lösa det utan måste flytta sina barn tillfälligt dessa veckor...
Vi fick veta förra veckan att M byter avdelning efter semestern, så då lämnar han minsta avdelningen Sländan och går över till Masken. Det kommer domineras av barn födda 2010 där då, och någon enstaka 2011 född tidigt på året. Kommer bli jättebra, speciellt när favoritpedagogen flyttar med till hans avdelning! Kunde inte bli bättre! :-)
Fått i uppdrag av Masken att fylla i "sommarbok" åt Mileon och ta med när han börjar igen. Den ska tydligen vara till grund för pedagogiken.

Men som sagt, några vardagar kvar innan grabbarna grus här hemma tar sommarledigt - och några dagar till innan jag får ledigt. Längtar!