Vi hämtade ut den efterlängtade barnvagnen vi beställt som kommit till postens utlämningsställe för större paket. Fick precis in hela kartongen i bilen och nöjda åker vi hem för att snabbt montera ihop vagnen för en provkörning inomhus. Det pirrade i magen. Tänka sig nu var det inte långt kvar! Om vi bara visste...
Jag och maken åker till Byggmax trots kylan bet hårt. Termometern visade sig närmare -20. Minns att jag satte på mig ett rejälare trosskydd då jag krängt på mig termobyxorna, hela dagen hade jag haft ordentliga flytningar som inte var så trevliga. Var inte sugen på att få en äcklig blöt massa i trosan när man var utomhus.
Vi hinner komma dit och lasta på byggmaterial på släpvagnen och så känner jag det kalla blöta... inte bara i trosskyddet utan det svämmar över och ner längs benen. Herregud vad är detta? Jag stapplar mig runt byggnaden och in i fastigheten där de har själva butiken och lånar toan. Drar ner termobyxorna och den sötsalta doften slår emot mig. Sätter mig på toan och undrar hur jag ska reagera, och framförallt agera...
Jag torkar så gott det går med handdukspapper i byxorna och lägger ett rejält lager papper i trosorna. Det är kallt. Blött. Väntar en stund på den varma toan innan jag går ut till maken igen som nästan är klar. Vi åker runt byggnaden och maken går in och betalar.
När vi börjar åka funderar jag på hur jag ska lägga fram det. Men berättar som det är och vad jag tror det är. Att jag ska ringa förlossningen när vi kommit hem så får vi ta det därifrån.
Jag ringer och vi ombeds åka dit på en gång. Vi lämnar släpvagnen på byggmax och sen till förlossningen där vi efter en kontroll av 'binda i trosan' fick stanna kvar. Därefter fick inte jag lämna förlossningen alls förräns tre dygn senare.