Det är liksom inte..

..roligt längre! Vi går strax in i tredje sjukveckan och inatt hade hela familjen det jobbigt med hostan igen. En annan vaknar med supervärk i skallen som inte ger sig, känner sig sådär rasslig igen och hinner ta mig en temp senare under dagen som påvisar feber. Lovely. Ja jag skrev "hinner".... Mileon var rätt hyffsad igår men vänt idag, han sover massor (sov till 10 då jag väckte han, och sover sitt andra pass idag) och mammig så in i bängen. Det är gnäll och skrik, ens huvud pallar inte mycket - bara ringer i öronen på en när man mår som man gör. Tempade även lilleman i samma veva som jag själv och han ligger på gränsen till feber. Får se hur status är när han väl vaknar senare.

Jag blir så ledsen, hade förväntat mig att vi skulle vara hyffsat pigga lagom till helgen. Men i detta tempo kör vi sjukstuga helgen ut, sen då? Jag är på min femte sjukdag och på Måndag krävs intyg. Är inte alls i form att  infinna mig på något jobb just nu om det fortsätter. Då måste jag till VC igen och tjaffsa, de viftar ju bara bort som envist virus. Men man är ju totalt däckad och orkeslös! Det här bli en spännande följetong.. blir bara fundersam över min värk - vadan detta? Bihålorna? Upplever mig inte ha så jätteont i dem. Varför denna feber igen?

Fasar för att lilleman också ska bli lika kass som en annan, vi brukar ju alltid matcha och bli krassliga ihop. Det tar något otroligt när både han och jag är sjuka samtidigt. Hela familjen är rätt lessa på varann, man irriterar sig för minsta småsak..

Vill bli friska nu, pronto! Tålamodet är så litet :-(