Om man bortser den hastiga stunden på morgonen imorse så har jag fått umgåtts med min son i 30 minuter. Så surt! Det gick i ett naffs och plutten sover sen en halvtimme tillbaka. Mammahjärtat gråter verkligen!
Helgerna blir helt plötsligt väldigt heliga, är väl nätt o jämt att man vill lämna bort honom för egentid eller partnertid. Ha ha!
Säkerligen vanesak med, men för mig känns det otroligt jobbigt att inte hinna umgås med det dyrbaraste jag har...
Å, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns. Kg vill inte veta! Men snart är allvaret där för mig med, hua! Ska du på mässan?
SvaraRaderaKram
Ja det är jobbigt men som sagt en vanesak. Jag hade mina heliga onsdagar den mörka årstiden då jag kunde umgås med Lilleman och dem var guld värda.
SvaraRaderaJag kan bara tänka mig hyr jobbigt det måste vara :(
SvaraRaderaHuga, längtar verkligen inte efter att börja jobba igen, då kommer jag hem 18:50, och Astrid går och lägger sig 19..Men då hinner jag ju oftast träffa henne på morgonen iallafall! Kanske får hoppas på att Elsa blir en kvällspiggare rackare, så jag hinner träffa henne iallafall :) Ni får passa på att intensivmysa på helgerna!
SvaraRaderaSv: Haha, jag blev supernöjd när Astrid sa "-Fiiiin älg mamma!" ;)