Bara o vänta...

Ja jag vet inte riktigt varför jag skulle iväg till en uroterapeut idag, men men. Vi småpratade lite och hon informerade om en behandling som kanske skulle hjälpa mig lite, men jag är rätt anti mot liknande behandlingar så jag vill läsa på själv, fundera och googla. Det finns inte så mycket forskat och det är en massa olika behandlingar som i slutändan mer stjälpt än hjälpt patienter som mig. Jag är rätt kritisk och sa vänligt för stunden nej tack till detta. Hela tillvägagångssättet vet jag inte heller hur dem ska lösa det då jag svimmar av att få kateter insatt i vaket tillstånd då jag har så ont i urinröret, detta är något de gör på ett vanligt besök - upprepas upp till 8 ggr för att sedan utvärdera resultatet.

Nåja, jag har inte läst något om just detta nya medel som tydligen ska hjälpa kroppen att bilda det skikt i blåsan jag inte kan producera själv. Får återkomma med detta, jag var så välkommen tillbaka om jag ångrar mig vilket känns bra.

Sedan pratade vi en hel del om frustrationen som kronisk sjuk, och hur man blivit bemött av en viss urolog och andra läkare genom åren. Terapeuten sa faktiskt att den där urologen inte längre jobbar kvar på sjukhuset vilket var en lättnad då han verkligen är allt annat än bra i mina ögon, någon som verkligen fått mig till att dra för att söka hjälp när det varit tungt i sjukdomen. Man har inte heller orkat kämpat vidare med att få komma till någon annan urolog, det är tufft som det är. Men man får inte vara för sjuk i detta samhället, för då orkar man inte bråka om att få rätt vård. Galet men sant..

Så just nu är det bara att fortsätta vänta på en kallelse till urolog då, vem det nu blir. Och frågan är då om man kan komma fram till något av värde eller inte. Finns inte så många strån att dra i.