Stolt!

Idag gjorde jag en grej jag inte klarat av på många många... många... många (ni fattar nog) år!!  Jobbade och kom sen till tågstationen då det visade sig att tåget var inställt och ersatt med.... BUSS! Jag och min sjukdom + buss funkar inte så bra alla gånger och jag har blivit otroligt rädd att använda mig av detta färdmedel. Behöver verkligen tillgång till toalett. Eller möjlighet att stanna för att springa in i skogen och lätta på trycket i blåsan. Något som inte var möjligt idag alltså. Jag stod en bra stund och funderade hur jag skulle göra - men jag klev på med dundrande hjärta. Och efter 1 timme och 25 minuter klev jag av på min tågstation hemma.

Detta mycket till bedrift att jag var rätt "okej" i blåsan för stunden när jag klev på bussen, annars hade jag nog inte vågat. Tänkte att jag får väl hoppa av tidigare om det krisade sig och därifrån invänta nytt tåg. Sista sträckan var jobbig, då hade jag ont. Men bet ihop. Är stolt för jag gjorde detta. Kanske låter väldigt fånigt för dig, men för mig är detta en jättegrej!

Och ännu stoltare blir jag över min lilla prins här hemma som verkar fatta galoppen med att räkna. Ha ha! Jag räknar 1-5 och sedan säger han 6! Hjälper jag han att räkna 1-6 så funkar det rätt bra med. Sedan är han en hejare på färger för att vara knappt 2 år. Grön, orange och rosa är de färgerna han är stensäker på, sedan förväxlar han någon i början men sedan sitter det tills nästa gång vi leker med färger. Han är inte så jätteintresserad av att prata mer än 1-2 ords meningar, mer intresse för att lära sig nya ord. Är aldrig tyst och det säger dem på dagis med ;-) Där kallas han "dagens eko" då han härmar pedagogerna när de sitter och pratar med varandra alt. med andra barn. Nog brås han på mamma sin, och mammans farmor. Hå hå, ja ja!

Är trött och vissen i kroppen, känns som något vill bryta ut här. Mantrar på att inte bli sjuk, frågan är om det hjälper.... Haft nästintill heldag på jobbet idag, är inte alls van med heldag - går ju runt och spänner mig så mycket iom mitt onda så man är verkligen stel överallt. Då är det skönt att gosa ner sig i soffan med varma vetekuddar strategiskt utplacerade på kroppen!