Så länge varade det..

... det flaggades om magsjuka i onsdags på dagis. Och inatt hörde jag lilleman hosta, jag var inte riktigt vaken och somnade om. Han hostade igen och då slog det mig att han kanske spydde, men blev osäker då han inte gnydde/grät. Efter tredje hostningen så gick jag in och tände nattlampa - då hade han ju spytt flera gånger men somnat om mellan gångerna. Inte ett pip i övrigt. Lilla vännen!!

Bäddade rent och så la jag mig med honom i hans lilla säng, redo med spyhink som användes rätt frekvent tills väckarklockan ringde för pappan. Då slocknade Mileon och sov djupt, och han gör det ännu.

Rätt väntat ändå, men så typiskt. Hade satsat på en hel arbetsvecka, men det gick ju i stöpet när det var min tur att vabba. Är ju rätt naivt att tro att man kommer slippa magsjuka när det härjar på dagis. Mileon har ju åkt på det varje gång.

Får se när han vaknar, då ska jag börja pyttsa i honom lite vätska - han spydde så frekvent (men särskilt mycket vätska kom aldrig upp) - så det kändes som magen kunde få vila lite innan. Självklart stensover han väl länge bara för det, men låter han vara. Man känner ju i vanlig ordning det dåliga samvetet när man inte gått efter "riktlinjer" men följer bara den metod som funkat oss bäst hittills vid magsjuka.

Hepp hepp! Då så. Där fick jag för jag viskade lite för tidigt!