Avgrunden och vände

Jag har dålig period i min kroniska sjukdom och natten till måndagen var jag vaken mest hela tiden av smärtor. Var hemma och somnade ett par timmar efter make o son åkt iväg till dagis och jobb vid lunch.

Sen var det bara att masa sig upp för att hämta sonen på dagis.. I bilen på vägen dit kommer vågor av smärta igen. När jag hämtat M och vi var på väg hem fick jag stanna bilen då det blixtrade framför mig.  Kved som en liten gris och M undrar från baksätet om vi ska åka till doktorn med mamma....

Kom hem till slut och bet ihop. Middag blev lagad och uppäten av son. Jag var för smärtpåverkad för att äta.

Det var fröjd att få gå och sova sen. Slocknade fort efter ett par mackor.

Vaknade imorse, mör men okej. Åkte till jobbet och vid 10 började pinvärkarna igen! Tog sina timmar att få hejd på eländet, jag varvade mellan mitt arbetsbord och toaletten friskt.

Känner fortfarande molvärk till och från. Men nu får det allt räcka! Är trött i kroppen, de jämför ju med maratonlopp när man får attacker.. jo jo!

Tycker bara det är så trist när lilleman blir lidande, han blir även orolig stackarn.  Är så svårt att förklara :-(

Nu ska jag hoppa ner i säng och hålla tummarna att magsjuka håller sig väck. Det skulle bara fattas det! Härjar duktigt med magsjuka på dagis just nu. Mileon har haft bajsparty dessutom, men han blir ju lös av allt.. citrusfrukter och förkylning bland annat... check, check! 
Får väl se om det blir mer av den varan inatt eller inte. Suck!