Jag är så glad att jag bloggade såpass flitigt förr. Möjligheten finns att backa bakåt några år och minnas. Vet att jag verkligen försökte skrapa ihop lite energi efter Mileons nattning för att få ihop några rader som sammanfattade dagen. Eller skrev korta noteringar för att komma ihåg för att skriva om senare när bättre tillfälle gavs.
Är lite synd att takten trappades ned men saker bortprioriteras. Och lusten att skriva offentligt har gått i vågor.. Vänner som snappat upp bloggen under vägen och därmed slutade höra av sig för de ändå håller sig uppdaterade. Att man inte riktigt haft koll på vem som följer vårat liv, balansgången vad man ska skriva/lägga ut..
Men har fått många fina vänner genom åren just genom bloggen. Vissa har jag ännu inte träffat men jag hoppas att våra vägar möts i framtiden!
Både för och nackdelar såklart med allt.
Vår väg till en liten familj. Sån väntan, längtan och allt på spel och på sin spets. Detta roulettspel att inte vara garanterad ett pris. Jag minns när jag startade bloggen, bloggens namn... tänkte att det fick bära eller brista. Vi kanske aldrig skulle få en underbar gåva tillsammans. (Började blogga på underbargava.blogg.se 2008)
Men mirakel sker! Och inte bara för oss utan för många andra likasinnade kämpar. Tacksamheten väller över!
Hoppas vi kan få slippa nitlotterna i nästa runda. Få jackpott vore verkligen underbart :-)
❤️❤️❤️
SvaraRadera