Möte nummer två

Idag var sista mötet med Bryggan tillsammans med förskolan. Bryggan kommer finnas som stöd för förskola och oss föräldrar tills Barn habiliteringen kommer ta vid. För Mileon behöver få sin/a diagnos/er på papper för att få det bästa stödet genom sitt liv. För oss en självklarhet! Det är bara så synd att det är sådan belastning på landstinget och väntetiden är ungefär ett år. Vi kommer få ett uppstartsmöte inom ett par månader, men sen är det väntan på att få komma på de uttömmande testerna, samtalen och observationerna. Eventuellt kommer vi även få åka ner till Stockholm varje gång. Men jag åker hellre än väntar, allt för vår kille!

Så det är bara att fortsätta som vi gör, det är mycket förberedelser och även lite andra grejer vi behöver tänka på och göra. Vi ska få ihop ett veckoschema för Mileon så han får mer överblick och förståelse själv. Är vanligt för barn med någon form av autism, det är struktur och förberedelser som gäller.

Det känns i hjärtat och det tar på krafterna. Det är sorg att inte ha en helt fungerande vardag, där det ska omformas - en sorg att veta att min son så lätt missuppfattas av andra människor, som arrogant möjligen, eller som otroligt bortskämd.. Det är tur vår familj vet hur det ligger till. Jag bryr mig inte vad andra tror och tycker, så länge dem inte går på min son. Då vaknar lejonmamman i mig. Vet att det blir en krokig väg, men vi bara måste få det att fungera. För allas bästa, framförallt för vår älskade sons bästa.