Nu tömmer vi

Tummen ur och börjar rensa ur skrubben när söndagsvädret är deprimerande likt nalkande höst. Det blev mycket att hiva ut för att få på släpvagnen så man kan besöka tippen. Blir många vändor dit nu. Tänk va mycket skräp man samlar på sig.... skrämmande!

Ska försöka skrapa ihop lite ork att få till lite annonser, en del av vårat skräp kan faktiskt vara någon annans skatt. Och sorterat friskt i Mileons urväxta kläder, skor, grejer - en del sparas och mycket hoppas jag vi kan få iväg för lite slantar. Bara att det stjäl så mycket tid, sådant gillar jag inte.. missade tyvärr stor kläd/leksaksbytardag där man kan lämna in allt och hämta resten som inte blev sålt efter helgens slut när vi var bortresta. Nåja. Får vara lite flink på köp o säljgrupper framöver.

Vi måste tömma hela övervåningen utom Ms rum. Så det finns ju att göra. Och fixa klart bygglovsansökan så vi kan lämna in den. Är ju på tiden.. själv tycker jag det är otroligt löjligt att behöva bygglov för att ta bort ett fönster och sätta dit två mindre. Har inte en granne i sikte som skulle störas av förändringen. Förstår mer bygglov för utbyggnaden!

Nåväl. Vi har en hel del framför oss! På gott och ont.

Var lite jobbigt att rensa idag då man kom över saker från mamma. En påse med garn och stickor gjorde så ögonen tårfylldes på en nanosekund efter doften slog emot mig. Mamma. Det luktar fortfarande mamma. Jag blev så snyftig så jag var tvungen att gå ifrån en stund. Det gör ont att påminnas om saker. Just påsen med garnet... ja det minns jag med. Då lärde mamma mig att sticka. Hon fick garn av mig så hon kunde sticka en varm tröja åt Maxen. Vi satt ofta på sjukhuset och stickade tillsammans. De stunderna vi satt tysta, mumlandes hur man räknade räta och avig. Eller då vi bara garvade så tårarna sprutade så vi inte såg vad vi gjorde med våra stickor. Nån gång sammanbitet,  eller hopplöst frustrerad över garnet.... fast egentligen handlade frustrationen över den olyckliga situation vi befann oss i..

Saknar det trygga, tokiga, glada, stöttande, galna, barnsliga, tröstande... Det kreativa och sprudlande. Och kramarna. Skratten. Ja. Det mesta.

Skorpan skrapades av och ut bubblade mycket ur idag. Känner mig trött i huvudet och ska förbereda mig på morgondagen med vabbande. Jag och Mileon ska troligen till vårdcentralen och kolla upp hans mystiska utslag. Vi som hoppats på vattkoppor men det verkar vara något annat. Vågar inte lämna han på dagis innan vi vet att det inte är något skit som smittar vidare. Dessa prickar gör mig galen!