Årskrönika 2015

Då är snart år 2015 till ända. Jag blickar bakåt och minns både skratt och sorg. Det har varit en berg och dalbana men som jag både njutit och förfasats av, på gott och ont lär man sig mycket av erfarenhet.

Början av 2015 var jag som i skrivandes stund också i fjällen. Hade precis blivit kvitt jätteförkylning med feber och kunde äntligen njuta av fjällens krispiga kyla (-20 dagligen) med mina underbara familjemedlemmar. Balsam för själen!

Vi börjar planera ordentligt för husrenoveringen. Det är mycket vi fortfarande är osäkra på. Hur ska vi ha uppe, tre sovrum absolut men toaletten är vi inte överrens om. Jag vill ha dusch, maken tycker det räcker på nederplanet och fräscha upp duschen nere i källaren lite senare. Köket ritas om flera gånger, det var ju det här med var diskhon ska vara..

Mileons utredning kör igång. Ska vi ens skriva utredning? Uppstartsmöte då för landstinget ska hålla sina 3 månader i vårdgarantin möjligen..?

Sedan planerar vi solresa. Ett break för familjen. Jag är så tacksam med facit i hand att vi kom iväg, vi behövde varje solstråle, varje busstund i poolen och all god mat.

Precis innan avresa dassar Mileon igen med feber. Det ska då alltid vara något! Tack o lov piggade han på sig och vi kom iväg.
Det var en jobbig flygresa ner men vi fann en riktig pärla till resmål. Mileon kunde i slutet av resan utan rädsla leka i vattnet på stranden. Han som innan alltid varit hysteriskt rädd för sandbotten. Vi fick med oss en riktig badkille hem från Thailand. M älskade att åka till katt och hundcentret, där gosade han med alla kelsjuka katterna så svetten lackade. Mamman älskade hakuna matata, slippa laga mat och all värme. Pappan fick sig ett litet äventyr med geocashing med fina vyer.

Hemkomna suger det i campingtarmarna. Snart säsong för att dra ut husvagnen. Vi tar en övernattning i vagnen som står i ladugården till Ms förtjusning.

Åker på utflykter med fyrhjulingen, det är frihet och så otroligt mysigt att komma iväg en stund.

Mileon får en kiosk byggd av lastpallar och vi river i övervåningen. Pappan köper på sig en hel del verktyg att ta sig igenom huset. Sakta men säkert försvinner allt på övervåningen.

Vår premiärtur för året med husvagnen blev Eskilstuna. Tillsammans med farmor Lisa var vi på Parken Zoo, Mileons favoritpark! Vädret var bedrövligt dock, någon timme efter vi kommit dit har pappans skor sugit in väta och mammans jacka slurpade friskt i sig regnet på flera ställen. Vi smet ut och skyndade oss till köpcentrumet som ligger intill för att köpa lite nya kläder. Tillbaka kom vi varma och torra och kunde uppskatta resten av dagen trots hällregnet.

Med blandade känslor var det sommarfest på dagis. Mileon ville att jag skulle baka tårta till förskolans buffé av tårtor. Det blev en gräddtårta dekorerad med strössel, smarties och färska hallon. M's mostrar och kusin kom också till festen. Vi hade picknick ihop på förskolans gård. Tårtan? Den var sluuuut när vi kom och skulle smaka av den! Ha ha! Godiset lockade visst!

Innan midsommar möttes vi av sorg. Igen. Förbannade cancern hade segrat igen. Älskade Mariana förlorade kampen. Systrarna tog bilen ned för att vara med på den fina begravningen. Så mycket känslor. Det var en tuff vistelse, rörde upp mycket gammalt.

Ullared fick sig ett besök också. Vi att försöka hitta boende alternativt sovplats för natten men det var helt fullbokat!! Tur att vi packat ned sovsäckar, vi gled efter mycket om och men in på en ställplats för husbilar/husvagnar.... med personbil! Hysteriskt roligt var det när syrran drog igång billarmet sent på kvällen. Vi som försökte vara så osynliga som möjligt då vi skämdes så att behöva sova i bilen. Men vi somnade till sist och det gula varuhuset fick påhälsning av de shoppingtokiga systrarna. Nästa år har vi väl lovat att lillasyster ska få följa med. Om hon vågar!

Semester! Efterlängtat! Men var tog sommarvädret vägen? Vi drar iväg med husvagnen söderut, vi är på jakt efter husbil och lyckas kombinera semester med springande mellan alla husbilssäljare/center. Vi hittar vår husbil. Vi slår till och får hämta ut den när sommaren är slut.

Semestern rostar lite när vår dragbil börjar bete sig allmänt dåligt. Vi hinner knappt en vecka, sen får vi avbryta vår husvagn semester för att vända hem. Inte bittra alls! Vi hann med Tom Tits innan, Mileon tyckte om att vara ute i vattenleken. Där sprang han länge, länge. Jag minns tydligt hur jag satt på en bänk intill och bara njöt av att se sitt barns lycka över vatten som skjuts upp ur fontäner.

Vi sålde vår älskade Knaus. Husvagnen med utrymmet. Den kom inte långt utan nästgårds. Det var jobbigt att se ett annat par haka på vagnen och köra iväg med den.

Försöke ha lite minisemester hemma tills vardagen tog vid igen. Hade systerkväll med drinkar och god mat, riktigt trevligt!
Vi badade INTE ALLS denna sommar. Det visar bara hur kasst väder vi hade. Men mysiga småtrippar och bara vara var precis det vi behövde.

Så slutligen fick vi hämta hem husbilen. Vi hann med några småtrippar i krokarna. Lite småsaker vi önskar justera/ändra, annars såå nöjda. Även jag vågade till slut köra den, avslutade då med att backa in den på gården.

Jag och maken åker upp till Axmar. Egentid. Vi äter gott på restaurangen och kryper sen ihop i husbilen. Behövligt! Mileon var med sin älskade farmor och farfar, några han gärna umgås med.

Renoveringen är verkligen av och på. Sakta men säkert kommer grundgolv på plats, väggar och så förberedelse för badrum. Ja, badrum. Det blir en dusch uppe till slut!

Halloween, högtiden M älskar! Vi pyntar hemma och klär ut oss. Det blev lyckat och M längtar så efter nästa halloween.

Jag driver igång världens procedur mot landstinget. Tigern vaknade inom mig, har aldrig varit så arg och ledsen så lång period. Tar otroligt på krafterna och jag går på sparlåga. Jag får slutligen rätt i det jag dragit igång, då går allt mycket snabbt. Märkligt att man måste kämpa så för att få det man har rätt till?

Diagnoser på papper. Vi ser allt på olika vis. Men i slutändan ska det bli bra. Med rätt vägledningoch verktyg. Det måste bli så bra det bara kan.

Händer mycket annat här som förstörde mycket i mitt liv, jag limmar så gott jag kan ihop mig själv. Allt tar tid.

Vår älskade gammelkatt hade mer och mer visat att han var på slut refrängen i sitt liv. Det gjorde så ont men han var värd det bästa avslutet han kunde få. Han somnade lugnt in i husses famn. Så älskad och så saknad. Han blev 15,5 år.

Sista veckorna innan julledigheten var det extremt tungt. Jag önskade bara att ha ledigt. Trött i kropp och knopp! Mileon åkte upp till fjällen med farmor och farfar. Vi andra fick stanna hemma en vecka till och jobba innan det blev julledigt för oss. Packade in oss i bilen dagen innan julafton, vi kommer inte så långt. Strax efter Hofors börjar bilen krångla. Vi får vända och byta bil. Så efter mycket om och men kommer vi slutligen upp till fjällen. Lugnet.

Nu är det inte långt kvar till nytt år. Jag hoppas så att det blir så mycket enklare. Även om jag vet att det blir en lätt uppförsbacke till en början, men.... tillsammans är vi starka!

Jag är så tacksam för mycket. Men samtidigt blir lätt vårat liv "lite för mycket". Vi balanserar så gott det går och hittar vägar som passar oss. Få den lilla nypan egentid, få den lilla nypan samtid. Få den stora nypan familjetid. Tack till alla som stöttar och rycker in. Ni är guld värda. Älskar er alla så mycket.

Gott nytt år! ♡