Varv

Det är guld med långledigt! Vi har egentligen inte gjort mycket men vi har tagit det ordentligt lugnt. Jag har otroligt låga batterireserver och livet har gått en anings för fort. Så jag har njutit av dessa dagar!
Tyvärr inte riktigt fint påskväder har det bjudits av men idag sken faktiskt solen. Dock var den där solen bästis med herr storm så det blåste på bra. Men vi tillbringade hela dagen utomhus ändå. Mileon var en tröttmössa vid den sena middagen så han slocknade fort vid nattningen.
Jag och pappan satte oss i bastun och slappade vidare en timme. Sköna värme. Snart så får vi mer av den, och det ser vi fram emot!
Ligger och flämtar i sängen nu. Jag hoppas på att få kolla några avsnitt av någon serie strax.

Mileon envisas att vakna så tidigt numer, man vet inte vad som är upp eller ner när han stormar in på morgonen. Och inte kan han kolla på film medans man slumrar, eller jo.. men han är bästa kommentatorn så då får man absolut inte vila. Ipad? Då tjuter han av skratt och pladdrar som gud vet vad. Det är lite svårt att vila, slutar alltid med att man blir irriterad över att han låter så mycket.

Nu läser väl någon detta helt fel. Förstås. Missförstå mig eller inte. Jag älskar min pojk och tar mitt ansvar. Han behöver så mycket stöd att klara sin egna vardag jämförelse med jämnårigt barn. Det går åt otroligt mycket energi och somliga stunder önskar man att det fanns kryphål, andningshål. Som på morgonen när man behöver några minuter till, men som vår son inte särskilt ofta kan ge oss på grund av hans svårigheter. Han vill. Men kan inte. Han far omkring som en studsboll och jag har faktiskt slutat brytt mig. Även hos andra. Det stör vissa men jag tänker inte längre hålla strypkoppel på en pojk som behöver utrymmet för att inte explodera inuti. Så länge han inte är skada för sig själv eller andra så blundar jag med ett öga. Jag tjatar hål i hålade öron annars. Vi tar små steg. Han måste få boostas. Självklart är inte allt ok. Det vet han. Han är faktiskt otroligt uppfostrad men av sina impulser gör han saker han inte riktigt hunnit tänkt igenom. Älskade pojk vad vi har mycket att jobba på! Tillsammans klarar vi allt!